Mama Africa

Alright, altright, alright!

Back from the death. Nu har man lite tid för att uppdatera er om vad som har hänt i mitt fantastiska liv. Dont hate the player, hate the game…

Drog till Kapstaden med en roomie. Det var sjukt. En jävlig fin stad, med glada människor och naturen är breathtaking. Kunde inte få nog. Första dagen bestämmer vi oss för att klättra Table Mountain. Stupid mothafuckas.. Det tog oss nästan 2 timmar att klättra bergjäveln. Det var tufft, var nära på att gråta ett par gånger men kunde inte få folk att tro att jag var en pussy, så inga tårar föll. Dock skrek jag som en galning. Jag ville sparka mig själv i baken för att jag kom på idén att klättra upp för berget. Varför Luisa? Varför? Du är så otränad det kan gå och inte nog med det går du och äter 75 tortillas innan du ska klättra.Einstein dont got shit on me..

Väl uppe på berget är man så jävla stolt över sig själv och vyn är bara äcklig sjuk. VACKER är ordet. Under vår vistelse i Cape Town fick vi chansen att åka till Robben Island och se Mandelas cell. Men allt som allt var besöken en stor besvikelse. Förväntade mig något helt annat. Jag fick chansen att äta krokodil, yum yum, vi fick chansen att se Hare Krishnas spela lite musik på gatorna, se de fina landskapen som Sydafrika har, träffa nya människor. Det var helt enkelt fantastiskt.

Som ni kanske har sätt så hoppade jag också Bungy Jump. Ännu en handling som visar att jag inte är en Pussy. Canopy Tour, hade så jävla roligt. Jag har haft nya roomies hela tiden, har bott med en fransyska och en holländare. Nu bor jag med två tyskar, vem vet imorn -_-‘… Men jag är så glad att jag kom hit helt ensam för jag har mött så underbara och sköna människor. Har haft så jävla roligt med de. Det som jag inte har gjort i Sverige gör jag här i Mama Africa. Sydafrika, ett land där jag har fått lite av allt. Jag har berg, djur, natur samtidigt som jag har sol och strand. Lucky Lucky!

Jag håller på att lära mig Xhlosa. Ett språk som de flesta av den svarta befolkningen pratar. På praktiken finns det tre personer som pratar xhlosa och jag är deras lärjunge. Vänta bara när jag kommer till Sverige, jag kommer att vara en riktig sydafrikan när jag pratar med er. Yoh! Back to my roots!

Kommer hem om tre veckor, saknar alla oerhört mycket. Kommer att vara så roligt att träffa er. Jag vill stanna här borta samtidigt som jag vill komma hem. Det kommer att vara bittersweet att lämna landet.

Alright, alright, alright.

Nu vet ni hur jag har det. Now to continue to live the dream.

Ps. Jasså så Obama vann?… Kommer att vara spännande att se vad som kommer att hända in the land of the ”free”..

 

Annonser

Living the Dream

Tillbaka i tellus. Yes I’m back. Varför har jag inte varit aktiv med bloggen? Har inte tid. Jag ska berätta hur en dag i mitt liv ser ut här borta. Vaknar upp klockan 6 på morgonen och gör mig redo för praktiken, klockan 7.30 tar vi bilen och min roomie släpper av mig vid en shoppingcentrum, därifrån går jag ca 15-20 minuter till praktiken. Det är skönt när det är soligt ute, men när det blåser är det HELVETE! Jag slutar 16.30 och så går jag till shoppingcentrumet där min roomie hämtar upp mig. Så jag går 30-40 minuter varje dag. Vi kommer hem ungefär kvart över fem. Sätter mig ned och pratar med de andra från huset, sen börjar vi laga mat, vi äter vid sex sju, sen tittar vi på en film eller ”chillar” lite och så går jag och lägger mig vid nio. Så är det dag in och dag ut. Och under helgen gör vi alltid nått så jag har inte mycket tid att sitta framför datorn eller att sakna Sverige. För förra helgen gick vi till en park, Kragga Kamma Game Park. Såg giraffer, FUCK YEAH! Det var som en safari, vi satt i en typisk safaribil med personlig guide. Legendary… Varje helg försöker vi hitta på något, vi drar till stranden eller till någon BBQ, går ut och äter och så vidare.

Vet ni vad jag ska göra?… Jag ska dra till Kapstaden. Jag åker idag med en roomie. Oh yes we are! Kommer att vara där över helgen. Spännande. Vi ska försöka se om vi kan gå till Robben Island, men det är tydligen mycket tryck på biljetterna, så man måste boka flera veckor innan. Vi får se om vi har tur och hittar biljetter när vi är där. Vi kommer att åka med buss och ska förmodligen bo i ett Hostel.

Det man behöver här i Sydafrika är Tid och Pengar. Det finns så mycket att se och så mycket att göra. Jag måste definitivt komma tillbaka. Vi ska kanske hoppa Bungy Jump nästa helg, jag planerar att åka till Durban under november och vem vet vad mer jag kommer att göra. Living the Dream. Är sjukt glad att jag valde göra min praktik här borta.

Jag bodde förut i ett stor hus med flera människor. Nu har jag flyttat till ett mindre hus med tre sovrum, så vi kommer att vara tre stycken som delar huset. Det betyder mer privatliv, och mitt nya rum är mysigare.

Vad mer kan jag säga? Flera personer har bett mig att gifta mig med dem (varför inte starta ett nytt liv här?), alla hälsar, alla är vänliga, älskar atmosfären, när folk går och klubbar de går ut för att Dansa, ingen jävla skitsnack här inte. Ölen är billig, drinkarna är billiga. Det enda jag saknar från Sverige är min familj, mina fantastiska vänner och tror det eller ej kollektivtrafiken. Saknar att bara ta tunnelbanan in till stan om jag har lust att göra så, saknar att veta vart jag ska gå om jag behöver nått, saknar att vara mer självständig. Men annars PE och SA are still treating med GOOD…

PS. Saknar svensk tv också :O

Bild


Drink with dutch? No I rather smoke weed and fly

I helgen bestämde vi i huset att vi skulle dra till Jeffreys Bay. En liten stad nära PE, där surfarna brukar hänga. Vi packar bilen och drar iväg på en liten roadtrip. Vi kommer fram och stannar vid en bensinmack. När vi skulle fortsätta vidare så vägrar en av bilarna starta. Det var tur att det hände vid bensinmacken så vi fick hjälp. Vi checkar i på ett hostel och drar senare iväg för att äta och dricka. Vi lägger 200 rand i potten var, med det kunde vi äta och dricka. Låt mig säga att det dracks för mycket denna kväll. När vi skulle till hostelet satt vi ÅTTA pers i en och samma taxibil. EPIC! Jag satt framme och på mina knän satt en jätte och resten där bak. Ni skulle ha sätt hur vi såg ut. Vi stannar vid en bensinmack för att köpa något att äta. Jag var så full att jag stal ett paket tuggummi från bensinmacken. Varför? Jag vet inte. Hjärndöd jävel! När jag kommer ut från bensinmacken börjar jag få dålig samvete och vill tillbaks in för att lämna tuggummi paketet. Folket stannar upp mig och säger att det är en dålig idé. Så där går jag med mina tuggmmin tillbaka till hostelet. Nästa dag upplevde jag den värsta baksmällan i mitt liv. Så vad har jag lärt mig denna helg? Drick inte med holländare…  Emma P.S var försiktig ❤


Rainbownation, but we are still not walking tall

Praktiken i SANCA har gått bra. I måndags fick jag faktiskt börja med att träffa klienter. Träffade två och gjorde en så kallad screening. Screening innebär att man ställer frågor till klienten angående deras missbruk. Till exempel vilken typ av missbruk man har (drog eller alkohol), hur länge, varför man söker hjälp nu, symptom med mera. Var väldig nervös under första och den andra gick sådär eftersom jag knappt hörde eller förstod vad klienten sa. Jag behöver mer träning och behöver vara med avslappnad. Det jag är rädd för är att klienten inte ska få den hjälp den behöver eller förtjänar eftersom jag inte vet vissa saker.

Har lite problem med att ta med till praktiken eftersom den ligger ganska långt bort och jag har ingen körkort och de säger att vi inte ska ta bussen och taxi är för dyr. Problem är ordet

På fredag gick vi till en så kallad Booz Cruise. Studenter från de olika studenthusen körde en barrunda runt PE. Vi åkte runt på en dubbeldäckare som pumpade house musik på högsta volym. Crazy. Kändes surreal. Vi fick gratis shots på två barer, drack massa öl och dansade tills vi icke orkade mer. På den sista baren/klubben hände nått…tja…ganska tråkig. Det var kö för att komma in till klubben så den som ordnade det hela gick in och pratade med arbetarna om vi studenter kunde komma in före alla. De lät oss komma in. Ok, ni ska veta att alla studenter är typ blonda, blåögda, vita och sen så kommer jag, helt tvärtom. Så alla höll på att gå in och när jag skulle gå in så säger väktaren ”Nej inte du, gå åt sidan”. Han trodde att jag var sydafrikan, så eftersom jag var ”local” fick jag inte komma in tillsammans med de andra studenterna. Jag fick säga att jag var en av studenterna. Rasistjäveln! Så eftersom jag är svart kan jag inte vara en av studenterna, och eftersom jag är svart får jag inte gå före i kön. De flesta som stod i kön var svarta och de klagade, självklart, det var inte rättvis. Jag sa till snubben ”thats straight racist, so cuz Im black I cant be one of the students, and because Im black Im local, and because Im black I cant go before the line?!”  Detta har aldrig hänt mig I Sverige men jag kommer Sydafrika och det händer andra kvällen jag var ute. En kompis gick till klubben under för att gå på toan, han gick in till en klubb som heter Captains. Tydligen är Captains en klubb där bara ‘mörkhyade’ hänger, min vän är ‘vit’. Fan vad jag hatar att använda de där orden, svart, vit, mörkhyad, ljushyad. Blääh! Han berättar att alla kollade konstigt på honom, det var som att de frågade honom ”Vad gör du här?”. Det som händer för många år sedan påverkar landet fortfarande. Kanske inte extremt men det märks fortfarande. När du går till restauranger, barer, affärer, bensinmackar, allt du kan tänka dig, hittar du bara mörkhyade som jobbar. De vita är få. Jag har pratat med många om detta och de säger att de vita har ofta ”bättre” jobb eller sitter på chefspositioner, äger restaurangen med mera. Verkar vara en världsepidemi 😛


En dag i taget…

På praktiken sitter jag med en support grupp för alkoholister och så finns det en kvinna som har varit nykter i vet inte hur länge. Hon berättar att igår tisdag var det hennes födelsedag och för första gången på länge valde hon att köpa något fint för sig själv, ett par nya jeans och ett linne, istället för att stå och välja om hon skulle köpa en flaska rött eller vitt. Hon berättar att hon alltid brukade fira sin födelsedag med att dricka extra mycket. Hon berättar att hon tar en dag i taget och tackar Gud varje dag. Hennes son har även fått ett jobb, så hon kände sig extra glad och extra tacksam. Hon berättar vidare att hennes dotter också är alkoholist och att hon nu skulle ta henne till SANCA så att hon också skulle bli nykter. Socialarbetaren, som är en före detta alkoholist, säger att hon ska veta att hon är betydelsefull, att nu när hon är nykter så kan hon hjälpa sin dotter. En dag hade hennes dotter gått ut och druckit, hon hade lämnat sin lilla flicka hos mammans pappa (hoppas ni hänger med). Kvinnan berättar att hon var tvungen att gå och hämta dotterdottern hos sin far för att hennes dotter hade inte dykt upp. Hon insåg att hon inte var bara tvungen att sluta dricka för sin egen skulle men också för sin dotterdotter. Hade hon också druckit dagen innan, vem skulle då ta hand om flickan? Jag fick rysningar när jag hörde denna dams historia. Alla i support gruppen säger det samma, att de tar en dag i taget. Det är så fint att se arbetet dessa människor gör för de mest utsatta i Port Elizabeth. Låt inte bilderna från Google lura er. Port Elizabeth har väldigt utsatta områden, där man ser mycket droger, våld och prostitution. Alla sociala problem i ett. Valde helt rätt plats att göra min praktik på…


Insurance? Don’t mind if I do. Abortion? Well…

BildBild


The Otherside

Igår lördag fick jag se en helt annan dela av Port Elizabeth. Tog taxin med några till andra sidan av PE, kliver ur taxin och det första jag ser är barn som står och sjunger och dansar på ett torg och framför de har de en liten hatt så att folk ska lägga pengar. Det jag märker är att alla som befinner sig på denna sida av stan är mörkhyade. Jag ser kvinnor bära sina barn knutna på ryggen, och då tänkte jag igen ”Det här är Afrika” hahahaha. Vi går runt där, det finns massa affärer, påminner mig väldigt mycket om Colombia. Det började regna så vi gick in till en affär och där inne ser jag, ni vet när man köper kontantkort, paketet den är i, ungefär sådana paket ser jag där det står ”funeral cover” ”Senior cover” och så har de en pris. Man kan tydligen köpa sin försäkring på en vanlig affär – Cuz this is Africa.

Det finns minibussar som åker runt, och det finns en alltid en snubbe som skriker destinationen ditt bussen ska, exakt som i Colombia. Vi säger till exempel att vi befinner oss i Skanstull och så finns det en minibuss som ska till Solna, så personen i bilen skriker ”Solna, Solna, Solna”, och om du ska åt det hållet vinkar du, de stannar, du går på och kan troligen gå av under vägen.

Arkitekturen på denna sida är så himla blandad, det finns fina byggnader och plötsligt ser man en byggnad som är tom, krossade glas, färgen håller på att blekna. Väldigt blandad. En sak som jag tyckte var lite hemsk var att det fanns posters av ”Abort-service” över allt. Slogans som ”Abortion, same day -no pain”, ”Cheap and safe abortions, same day results”. Wow! Det är som att det är en del av vardagen. I Sverige ser vi posters av konserter, teater, olika aktiviteter, någon vill göra reklam för något. Här är det en helt annan femma.

PE = en stad med mycket lyx men också mycket fattigdom. Och ni kan ju gissa vilka som bor på den fattiga sidan av staden. Inga konstigheter…

Juste glömde säga, ratten på bilarna sitter på andra sidan :O